Antologin Trolösa innehåller analyser och reflektioner om Ingmar Bergmans filmer med bidrag av teologer, musik- och filmvetare. Bokens titel Trolösa associerar både till Bergmans film med samma namn och till spänningen mellan tro och tvivel, tillit och svek som ryms i Bergmans konstnärskap och i luthersk teologi. Artiklarna berör några kärnfrågor i Bergmans skapande i relation till luthersk teologi i vid mening. Bergman brottades livet igenom med frågor om Guds existens och människans tro, livet och döden, synd och förlåtelse samt kärlek och nåd. Han väjde inte för uppbrott eller förvandling utan använde berättelser för att tolka människans livsfrågor. Ett centralt tema genom Bergmans konstnärskap är kampen med föreställningar om Gud. Inte minst präglades han av lutherskt teologiska uppfattningar om skuld. Den dömande guden värjde han sig emot, men han sökte sig också gång på gång till den bilden för att markera sitt uppror och sin trolöshet mot en sådan gud. Istället ville han släppa in kärlekens och frihetens Gud som kunde förmå människan att erfara världens mystik. Kameran och teaterscenen blev Bergmans predikstol för uppror och försoning. Han var en tvivlande sanningssökare och i den meningen inte olik Martin Luther.